And some call it life..

Snart dags!

Har just kollat på Mia Skäringer.
Men alltså..Tabita. Jag garvar ihjäl!
Tjöt i soffan av skratt, och läääängtar till nästa onsdag!

Har min lilla fröken Kärlek hemma. Hon har ont i halsen och feber..
Ringde ner och sa att hon haft ont sedan i söndags- även om det då inte var så allvarligt.
Men tjejen jag pratade med, sa att även om det är streptokocker- vilket det nog är- så skriver man helst inte ut penicillin. I gränsfall. Vad räknas som gränsfall?
Hon sa att vi kunde göra som vi ville.
Men inte behöver jag veta att det är det. Om de ändå inte vill skriva ut något. Jag tar hand om henne på bästa sätt, och jag gråter lite emellanåt.
Jag klarar nämligen inte av att mina barn har ont, eller mår dåligt på något vis!

Jag skulle hellre ha halsböld, föda en unge och operera brösten på samma gång. Än att de ska ha ont:(

Vi sover ihop. Hon håller mig i handen. En varm, febrig liten hand. Den är extremt liten..hennes hand i min.


På fredag börjar jag jobba. Det ska bli kul!!! Längtar efter att prata med vuxna. Har vart hemma 2 v och det räcker gott och väl:)

Idag har jag städat lite mellan varven. När Smilla däckat. Hon sover rätt mycket..och förresten, prickarna hon hade var nog ett tecken på detta.

Jag har dammat ur köksskåpen. Glashyllorna skiner, rensat lite porslin, flyttat om.. Måste köpa dricksglas!
Och efter det dammsög och skurade jag golv. Igen. Gör inget annat känns det som.

Men vill ha fint till helgen. Då blir det mys för hela slanten!
Ska äta på lördag. Alltså godis. Tror jag. Att ha en ätardag.. Är det fel?
Man ska ju unna sig..?

Men jag kan vara lite sådär " allt eller inget". Om jag bryter vissa saker.. Så kanske jag äter söndagen med..

Vi får se:)
Har iaf ätit bra i 3 dagar.
Inte haft magknip en enda gång.
Men är sugen på godis och fika hela tiden!!! Det tar väl ett tag. I guess.

Men det är väl för att jag inte röker heller. 2 veckor idag. Känns som jag förlorat en närstående. Känns som om någon dött.

Ja..appropå det. Den tragiska händelsen som skakade om vår stad. Igen. Mina tankar går till de anhöriga.
Och jag tänker på att E hade tur. Tur i oturen. Kunde vart han!!

Ja att det fortsätter för oss..
Visst är det konstigt. Vi klagar på att det behövs skottas snö, att posten kommer för sent, eller att det är så lång kö på Ica.

Men för vissa stannar världen då något fruktansvärt som detta händer.

Sorgligt.


Nu ska jag lägga min arm om Smillas varma kropp och viska till henne, att jag älskar henne mer än livet.
Sedan ska jag gå in till Hampus och ge honom en hård kram. Jag ska säga samma sak till honom.