Förra veckan fyllde min älskade mamma år.
Och vi var ju på loppis (nehe!?) för några helger sedan & jag köpte ju det mjöl-karet..
Det första hon sa, när jag gick & höll det KRAMPAKTIGT var: Vart stod det???
Hon försökte byta till sig det..att jag kunde ju få något av henne..som jag gillar.
- NEPP! sa jag & höll i det.
För hon skulle ju få det när hon fyllde år.
- fast det sved lite. ;)
Men iaf..
När vi skulle åka hem från henne & pappa efter en supergod middag & marängsviss, sa hon att jag kunde ta tillbaka det..hon hade ju fått sådan fin pandoraberlock av oss med.
Hon tyckte inte det kändes bra att ta emot den, eftersom jag tyckte så mycket om den jag med.
Hihii..där stod vi i köket & diskuterade..
- ja om du inte tar tillbaka den, MÅSTE du ta den gröna pallen.
- nee..åhh..men vad ska du ha då..?
Jag får ta något annat..ta den du. Jag hade tänkt att ge dig den iaf..
Va knäpp man är.
Det är ju bara saker.
Men helt underbara saker, som man ÄLSKAR.
Från första stund.
Som mammas pall..
Nu står den hemma hos mig..
Jag är KÄR!
T tyckte det var bra med lite ved.
Va!
Jag är glad åt bytet hursomhelst.. :)
I kväll blir det som vanligt myspys i soffan..
Och ett glas vin.
Usch vad livet kan ställa till det.
På ett ögonblick kan döden vara här..
Våra tankar går till S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar.