Total bedrövelse:(

Dagen igår började med en mysfrukost tillsammans med mina barn, Smilla älskar när jag börjar senare och är hemma på morgonen.

Kl 8 gick hon iväg till skolan, och jag tittade på henne genom köksfönstret. Så fin!
8.10 åkte Hampe.. Likaså där, jag tittade på honom. Min fina.

Städade av sovrummet, bäddade och gjorde fint.
Kl 9 någon gång hoppade jag in i duschen.. Och där inne hörde jag Molle som stod och skällde enormt. Ett konstigt skall och lite ylande..
Försökte få honom att vara tyst, men han fortsatte.

När jag klev ut duschen och virat om mig handduk, tittade jag ut genom ytterdörren- för han gav sig inte- får jag se det mest fasansfulla.

Grannens hus ryker. Det var rök på hela gatan, och hela deras vind var rökfylld. En ensam brandman, i vanlig personbil står och pratar i sin walkietalkie, och en kommer ut från huset och konstaterar att ingen var där inne!! Jag såg dotterns cykel på garageuppfarten, så jag fick panik.

Jag går in och sätter på mig kläder, kastar upp håret i en knut, på med foppatofflor och går ut.. Alla brandmän på plats, och fullt med folk, men huset står i lågor redan.

Min hall var så varm, och det var som sommarvärme utanför min dörr.

Och så radade taket in, hela huset var övertänt och alla står helt förstummade och ser på.
Får reda på att hon som bodde i huset sitter i panik längre ner på gatan. En vän till familjen. De grannar vi springer till när vi behöver mjöl och sånt ni vet.
Flickan i huset har haft mycket kul ihop med mina barn, och detta gjorde såklart att man vart så berörd.

Jag gick ner till henne, kramade om henne och vi bara stod där.
Hon följde med in till mig, vi drack kaffe och tittade ut genom fönstret och vi var så chockade. Kan inte föreställa mig hur hon kände längst in. Jag försöker förstå, men kan det inte.

Pappan i huset, satt fast på vägen många mil härifrån och det var så hemskt. Telefonen hennes gick varm och även min.
Min fina Annacarin ringde och även Helena. Fina vänner som fått reda på att det brann på min gata, och ringde för att kolla så allt var ok.

Sen var det fullt hus här. Anhöriga som kom in.. Jag hade ringt jobbet och sagt att jag blir sen.

När hela huset var borta, och brandmännen gjort sitt, åkte jag iväg. De anhöriga gick hem till en annan bekant.
Skulle köpt smink, doftljus, och lite sådär på stan. Men hur viktigt kändes det?
Fick hem 4 kuddfodral igår, men hur kul var det?

Frös hela dagen, hela kvällen och när jag kom hem från jobbet, och pratat lite med poliserna utanför, så kändes allt så himla fel.
Jag öppnade dörren till vårt hem. Vårt fina hem, som vi byggt upp tillsammans. I 15 år har Tobbe och jag byggt upp det vi har. Tänk om det skulle rasereras på någon timme?

Börja om från början med att få ihop saker är väl en sak, men allt som påminner om barnen.. Teckningar, foton och saker de gjort..

Vi beställde hem mat till dörren.
Tobbe och jag låg tysta i soffan och bara var. Somnade tätt ihop på kvällen. Det är verkligen ett slag i ansiktet, man måste ta vara på det man har..

Öppnade ytterdörren imorse, det ryker från kvarlevorna. Jag tog några steg till deras sida och såg lite tavlor..Som var brända. Torktumlaren.. Sen ser man bara en yttervägg. Allt som syns efter deras hem.

Hem. Jag har ett hem.