An ordinary world..

God morgon/ förmiddag på Er.

Har för en stund sedan kommit in från världens skönaste promenad..

Gick en helt annan runda nu, man måste ju variera sig.

Mina tankar var låååångt borta, och jag var helt i en annan värld.

Mötte jag någon?

Det började med att jag gick på vägen, där E gick när hon valde att avsluta sitt liv.

Ville inte gå ända fram.

En tjej som jag hade på dagis när hon var liten. Skitmysig tjej..vi åkte till badhuset med henne, Tobbe o jag. Jag kom henne rätt nära, och lärde känna hennes mamma. Vi gick till henne när hon fyllde 5 år med paket..Det var när Hampus var liten.

Jag började tänka på, hur kände hon?

När hon bestämt sig..och hennes mamma, som satt hemma ovetandes..trodde att hon skulle komma hem.

Det gör man ju.

Och att ens barn aldrig mer kommer hem. Ens barn!!!

Fick rysningar i hela kroppen o knatade vidare.

Då kom jag till ån..det var verkligen hur vackert som helst där idag.

Det står tjocka träd på rad, på varje sida av ån, och det rök över vattnet..jag måste dit med kameran någon morgon..och solen sken bortifrån mellan träden. Ja det var verkligen fint.

Men den platsen..där miste en kille livet.

Någon vecka innan han skulle ta studenten.

Hans föräldrar..fick inte fira sin sons student..De hade säkert börjat med förberedelserna..

Gick vidare o helt plötsligt var jag på vägen..

Kollade över på andra sidan på villorna. Vårat förra kvarter, och kom o tänka på lilla Max o Saga.

Som blev brutalt mördade av en hammare.

En kylig kväll i mars.

Att mamman orkar..jag fattar inte. Hon har numera en grav att gå till..med sina tankar.

Hör barnen henne?

Kommer bilden på näthinnan någonsin försvinna?

Gick över bron..kom till hyreshusen. Där bodde en gammal jobbarkompis som valde att avsluta sitt liv. Kan det verkligen vara så jobbigt, att det är den enda utvägen. När man har barn?

Hon hade förberett alla julklappar så allt var klart.

Då har man ju verkligen bestämt sig..

Och nu har hennes barn bara en grav att gå till.

Kommer de någonsin förstå henne?

Mamma.

Du är det finaste jag vet.

Du är det dyraste i världen.

Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,

som fåglarna, som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna o vän.

Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.

Du är mitt blod o mina lungor, mina ögon,

mina skuldror, mina händer o mitt hjärta.